28 juli 1948. 63 år gammal.
Äldre blev du inte. Var på jobbet när jag fick reda på detta. Mamma ringde, sa att något fruktansvärt hade hänt. Hon berätta att du hade gått bort.
Vad mena hon, jag fatta inte?! Du var ju inte sjuk? Du var ju världens piggaste människa!
Men hon hade rätt, det var sant. Jag fick inte fram några ord, att du var borta fanns inte i mina tankar.
Kom ihåg första gången jag träffa dig, det var på en begravning, du kom o krama mig med en bamse kram som om du känt mig hela livet. Du var så himla go, med åren jag träffa dig mer och mer.
På alla kalas du ställde dig upp och höll tal, det var bara du som gjorde det, för ingen annan ville. Det var bara du som kunde få fram dom där extra fina orden. På mormors begravning, var det även du som höll tal, jag grät när du sa dom där orden. Det var något aldelles extra.
Du var en hästuppfödare. Du var en stjärna bland alla hästar, du älskade att hålla på med det. Du red till och med in kungens hästar. Var mycket i Stockholm och hjälpte kungen med det. En mycket stor sak, som vi alla är stolta över att du har gjort. Alla visste vem du var, alla tyckte om dig.
Jag hoppas verkligen du har det bra. Mamma hälsar att du var en utav dom bästa kusinerna hon någonsin haft.
Vaka över dina barn, och även oss närmaste släktingar. Tack för alla år, Urban Roos.
Vila i frid <3